Motormålning

Under restaureringen hade dieselmotorn varit orange till färgen. Men som ett led i att återställa motorn målades den om med en svart färg. Meningen var att återknyta till historien genom att ge maskinen en passande färg och ett tilltalande yttre.

Per-Åke målar svänghjulet.Dieselmotor nr 9041 i kraftstationen började restaureras redan under 1990-talet. Det var då som rosten togs bort och motorn målades med en mönjefärg som rostskydd. Mönjan gav motorn det karaktäristiska orangefärgade utseendet som syns på många av den här webbplatsens bilder. Men när det senare restaureringsarbetet fortskred med framgång och motorn sakta började få liv igen blev det till slut dags att fortsätta med maskinens yttre. Mönjefärgen målades över med en svart linoljebaserad täckfärg. Linolja är en traditionell bas för färger och valdes alltså på grund av den historiska anknytningen. Motorn har säkert varit målad med linoljefärg från början. Den svarta färgen hade en avsevärt längre torktid än många moderna färger, men det räckte ofta med ett, ganska tunt, lager för att täcka. Normalt användes en vanlig pensel för att applicera färgen men på de släta ytorna användes en roller efteråt för att få en jämn yta.

Arbete vid den svartmålade motorn. Foto: Peter.Anledningen till att motorns orangefärg målades över med den svarta färgen var både att förbättra rostskyddet ytterligare samt av estetiska skäl. Den svarta färgen ger ett traditionellt och värdigt intryck för den gamla motorn. Dess systermaskin, nr 10017, står rostig och orestaurerad bredvid, och under rosten går det att ana att den haft en svart färg en gång i tiden. Det föreföll alltså helt i linje med det historiska synsättet att välja en svart täckfärg till den restaurerade motorn. Som en extra finess i färgsättningen målades locken till ramlagersmörjningen med en klarröd färg. Det är ganska vanligt att visuellt utmärka en maskins smörjställen för att de ska bli lätta att identifiera.