Utformning
Oscar-Fredriksborgs fästning byggdes i slutet av 1800-talet som en hypermodern försvarsanläggning. Det var en låg och delvis dold fästning, insprängd i berget eller skyddad av tjocka pansarväggar. Med flera kraftiga artilleribatterier och ett torpedbatteri stod anläggningen redo att försvara sundet utanför.
Fästningen invigdes den 21 maj 1877 av konung Oscar II, som även fick namnge fästningen. Men i Oslofjorden fanns redan en anläggning med namnet Oscarsborg så för att särskilja dem åt användes även konungens andranamn, Fredrik, i namngivningen av fästningen på Rindö.
Täckta gången ner mot nedre verket. Foto: Peter.Oscar-Fredrikborgs fästning har beskrivits som ett fäste av sten, jord, pansar och betong. Fästningen ligger i en sluttning och detta utnyttjades vid byggnationen. Fästningen består således av ett övre och ett nedre verk som ligger på olika nivåer i terrängen. Det övre och det nedre verket sammanbinds med den så kallade täckta gången. Under arbetet med sprängningen av den täckta gången kom det nya sprängämnet nitroglycerin att avlösa det tidigare använda bergkrutet. Även placeringen i naturen följde de nya moderna idéerna. Förr var försvarsanläggningarna placerade på ett sådant sätt att de på långt håll skulle synas och se farliga ut. Nu var tanken istället att anläggningarna skulle smälta in i omgivningen. På Oscar-Fredriksborgs tak lades torv för att fästningen skulle likna den bakomliggande sluttningen.
Vallen upp mot övre verkets kaponjär. Foto: Peter.Det övre verket är nedsprängt i berget, vilket var ett nytt sätt att anlägga befästningar. Detta på grund av de tidigare provskjutningarna mot Vaxholms fästning som visade att stenmurar inte var säkra nog. Det övre verket var därmed den säkraste delen av fästningen och där placerades det kraftigaste artilleriet, med kaliber 24 cm. Kanonerna på övre verket hade en lång räckvidd och kunde skjuta över de närbelägna öarna. Kanonerna var monterade på självsänkande lavettage. När skottet hade avlossats, sänktes eldröret ner genom rekylens effekt och blev på så sätt osynlig för fienden.
Nedre verket vid vattnet och övre verket i kullen. Foto: Peter.I det nedre verket användes murar av betong och tjock pansar, vilket också var en nyhet. Bestyckningen i det nedre verket bestod av mindre kanoner som skulle skjuta på mål på närmare håll. Till försvaret av sundet fanns även från början av 1900-talet ett torpedbatteri på Oscar-Fredriksborg. I det nedre verket fanns även kaserner och kök. Ursprungligen användes fotogenlampor och liknande för belysning men vid slutet av 1800-talet slog elektriciteten igenom. Då installerades en ångmaskin i det nedre verket för att producera el till fästningen. Denna kraftstation uppgraderades 1910 till att innehålla två dieselmotorer istället. Nu räckte kraften även till att förse delar av Rindö med elektricitet.
