Uren i museet

I samlingen av historiska föremål som finns vid kraftstationen står bland annat två gamla urverk. De kommer från ett pelarur på regementet respektive ett tornur på fästningen. Bägge är tillverkade av kända urfabrikörer i Stockholm och bägge är troligtvis över hundra år gamla.

Vid kraftstationen finns ett förråd där en del gamla saker med anknytning till militären och fästningen förvaras. De mindre motorerna i det lilla museet har redan presenterats och här följer en beskrivning av två ur som också finns där. De har bevarats av militären i olika förråd men har sammanförts här i anslutning till kraftstationen tillsammans med annan teknikhistoriskt intressant utrustning.

Pelarklockan, utan pelaren. Foto: Peter.Ett av uren satt tidigare på gården mellan kasern 1 och 2 på regementet KA1 söder om Oscar-Fredriksborgs fästning. Uret satt på en hög gjuten pelare och hade sina två urtavlor riktade åt olika håll. Även pelaren finns bevarad men för tillfället sitter den inte ihop med urverket. Uret är nog från 1907 eller 1908 och det är tillverkat av Linderoths urfabrik i Stockholm vilken var en av stadens mest välkända urfabriker under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Linderoths specialiserade sig på större ur, som tornur och stationsur. Pelaruret från regementet drevs av ett lod som hängde inuti pelaren. Man fick alltså skruva upp uret manuellt genom att klättra upp till urverket och veva upp lodet. Inne i urverket finns en strömbrytare och en lampsockel vilka troligtvis bara användes för att lysa upp insidan av urverket för den som arbetade med det. Tyvärr saknas pendeln men för övrigt borde det vara möjligt att restaurera och få igång uret.

Tornuret med urtavlan bakom.I förrådet finns även det gamla tornuret som tidigare satt i Oscar-Fredriksborgs fästnings nedre verk, med urtavlan riktad ut över gården. Uret är tillverkat av Tornberg, vilken var en annan välkänd urfabrikör i Stockholm som bland annat tillverkade Tornbergs klocka på Nybroplan. Uret från fästningen var utrustat med ett slagverk där en vajer lyfte upp en metallkläpp som sedan slog till på en klocka. Uret slog varje hel och halv timme. Ett lod drev urverket och ett annat drev slagverket. Loden hängde från övre våningen ned genom golvet till våningen under för att få så lång gångtid som möjligt. Uret är troligtvis jämngammalt med fästningen, alltså från 1870-talet, men det finns ingen närmare information om dess tillverkningsår. Tornuret är komplett och har renoverats och rengjorts. Mekaniken fungerar och går att dra upp, men utrymmesbrist i det lilla museet gör det svårt att koppla samman urtavla, slagverk och urverk som det en gång var.