BakgrundOxdjupet har varit en strategiskt viktig vattenled under lång tid och dess försvarshistoria är gammal. Men metoderna att försöka skydda sundet har växlat kraftigt beroende på både sjöfartens och vapenteknikens utveckling under tidens gång. Till slut hamnade ansvaret hos en fästning vid namn Oscar-Fredriksborg.
Under 1700-talet gick det fortfarande att segla genom Oxdjupet, även om denna passage mest var en liten rännil. I skuggan av de så kallade rysshärjningarna av ostkusten 1719 så fanns det ännu ett incitament till att försvara sundet. Mellan åren 1724-1735 byggdes så Fredriksborgs fästning, namngiven efter Fredrik I. Dess främsta funktion var att försvara inloppet på längre håll. Under tidens lopp har fästningen förvandlats till en ruin. Under de 300 år som projektet att fylla upp Oxdjupet med sten pågick, hade sjöfarten utvecklats något enormt. Ångan ersatte seglen och propellern skovelhjulet. Fartygen blev större, gick djupare och gjorde bättre fart. Denna utveckling krävde att det återigen skulle gå att segla genom Oxdjupet för att Stockholm skulle kunna utvecklas som huvudstad. Även den snabba vapentekniska utvecklingen krävde att försvaret av infartsleden till Stockholm flyttades från Kodjupet och Vaxholms kastell till Oxdjupet. Vid en provskjutning mot kastellets murar, år 1872 framkom att de inte klarade trycket från modernt artilleri. 1877 koncentrerades försvaret till Oxdjupet, i och med byggnationen av Oscar-Fredriksborgs fästning. |