Rudolf Diesel

Med stor envishet arbetade dieselmotorns uppfinnare för att förverkliga sin vision om en effektivare motor. Det långa och mödosamma arbetet ledde slutligen fram till ett nytt och revolutionerande sätt att konstruera motorer. Men framgången för dieselmotorn överskuggades av personliga problem, ekonomiska bekymmer och ett mystiskt försvinnande.

Rudolf Diesel. Bild från Wikipedia.Dieselmotorn är uppkallad efter sin uppfinnare, den tyske ingenjören Rudolf Diesel (1858-1913). Diesel blev tidigt intresserad av att försöka höja effektiviteten hos motorer, som på den här tiden var mycket låg. Exempelvis hade en bra ångmaskin en verkningsgrad på endast ungefär 10%. Verkningsgraden är ett mått på hur mycket av energiinnehållet i bränslet som omvandlas till nyttigt arbete. Det betyder alltså att cirka 90% av energin i en ångmaskin försvann ut till värme i stället för att driva motorns rörelse. Diesel tyckte illa om slöseri och fann det närmast upprörande att dåtidens maskiner hade så låg effektiviteten.

Rudolf Diesels idé var att komprimera luft så mycket att dess temperatur ökar till en sådan nivå att antändning av drivmedlet sker. Det behövs alltså inget extra tändningssystem för att starta förbränningen utan den sker av sig själv inne i motorcylindern när bränslet sprutas in i den komprimerade heta luften. Diesel insåg också att den höga kompressionen även skulle öka motorns effektivitet. Detta teoretiska resonemang fick Diesel patent på 1892, men än var ingen dieselmotor byggd.

Den första dieselmotorn. Bild från MAN SE.Under de följande åren arbetade Rudolf Diesel hos Maschinenfabrik Augsburg (senare en del av lastbilstillverkaren MAN) med att förverkliga en dieselmotor. Det var en svår uppgift med många steg av försök och förändringar. Speciellt bränsleinsprutningen var besvärlig med höga krav på precision under kraftigt tryck. 1896 stod i alla fall en fungerande dieselmotor klar. Den var förhållandevis lättskött, använde ett billigt drivmedel och hade mycket högre verkningsgrad än andra motorer. Dieselmotorn fick snabbt ett erkännande bland ingenjörer och industrimän, framför allt i Europa.

När succén var ett faktum kunde upphovsmannen Rudolf Diesel göra sig en förmögenhet på sin uppfinning. Men Diesel var ingen ekonomisk man och han var snabbare på att spendera pengar än att tjäna dem. Hans finanser var ett ständigt bekymmer för honom och han hade ofta stora skulder. Han led tidvis av svår huvudvärk och depression. Ett tag var han inskriven på ett privat sanatorium med diagnosen nervös utmattning.

1913 var han på en affärsresa för att träffa representanter för ett brittiskt företag som ville starta tillverkning av dieselmotorer. Han försvann dock från båten som skulle ta honom över engelska kanalen och återfanns senare drunknad. Den mest spridda teorin är att han begick självmord på grund av sina ekonomiska problem. Men det förekommer även rykten att han skulle ha mördats av tyska agenter för att förhindra dieselmotorns spridning i Storbritannien inför det stundande första världskriget.